Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åter kriget i världsdelens alla hörn, det stora
spanska successionskriget i vester och det stora nordiska
kriget i öster. Ludvig XIV regerade ännu i
Frankrike, men på Sveriges tron satt Carl XII, och han
hade öfvervunnit Danmark, öfvervunnit Ryssland,
öfvervunnit Polen och stod med sin segrande här i
Sachsen; det var år 1707. Då kommo sändebud,
det ena efter det andra, från den för 30 år sedan
så stolte och öfvermäktige Ludvig och anhöllo om
hjälp. Hans fiender hade slagit hans härar gång
på gång, och nu inföllo de i södra Frankrike och
hotade Toulon, och faran var öfverhängande för
Ludvig.
Hans sändebud begärde af Carl, att han skulle
vända sina segrande vapen mot kejsaren, och de
skulle göra sitt yttersta för att vinna detta mål,
hvarföre de ock medförde penningar att därmed
vinna Carls förnämste minister, Piper, för planen.
Carl hade emellertid upprepade gånger förklarat, att
han i Tyskland ville iakttaga fullkomlig neutralitet,
och hade dessutom sin uppmärksamhet riktad åt ett
helt annat håll. Likväl ville han rädda Frankrike
från fullkomlig undergång och fann äfven utväg
därtill. Bland Frankrikes fiender befann sig hertig
Victor Amadeus af Savoyen, en slug och mäktig
herre, som sträfvade uppåt likt Fredrik Wilhelm af
Brandenburg. För denne hertig lät nu Carl i största
hemlighet tillkännagifva, att om hertigen bidroge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
