Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till eröfrandet af Toulon, skulle Carl genast angripa
den tyske kejsaren, hvarigenom kriget torde få en
helt annan vändning och alla de fördelar, som
hertigen dittills vunnit, gå förlorade.
Den italienske hertigen insåg, att han verkligen
lopp fara, om den svenske konungen gjorde allvar
af sin hotelse, — något, som icke syntes otroligt,
när man tog i betraktande det stolta språk, Carl
just vid denna tid förde mot kejsaren, äfvensom att
han lät svenska rådet i Stockholm öfverlägga om,
huruvida han icke borde vända sina vapen mot
katolikerna i Tyskland — hertig Victor Amadeus
besinnade, hvad som var hans verkliga fördel, och
huru han nu ställde till, men belägringen af Toulon
visste han göra om intet. Kejsaren och de öfriga
bundsförvanterna harmades högeligen däröfver, men
Frankrike var den gången räddadt.
Och nu präglades den andra minnespenningen.
Det gotiska lejonet hade blott med att utsträcka
sinram varit Frankrike och dess konung till skydd.
Därför passade det väl att sätta dess bild öfver den
franska tuppen och liljan såsom svar på skymfen af
år 1679. Men huru bitter och svår att smälta än
denna var, förgäter man den dock halft om halft
för ordhållighetens skull, när man med fredssluten
1679 jämför de freder, som slötos efter Carl XII:s
död. Äfven då yttrades stolta ord till Sverige, att
det icke skulle förlora en fotsbredd land, om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
