Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom till mål för sina kulor. — Vid sidan af detta
järnhårda sinne, detta mod, för att icke säga
öfver-mod, som dock väl var gemensamt för konungen och
de flesta af hans karoliner, — vid sidan häraf har
minnet qvar handlingar, som äro af art att ännu
kunna hänföra och förklara för oss, huru denne
konung kunde vara så älskad som han var.
Den ständiga lifsfara, hvari han lefde under
regnet af fiendens bomber, den i högsta grad
besvärliga tjensten, nattvakorna, — allt bidrog att
utpina sinnena. Ingen kunde säga sig ega en stunds
ro, och ingen ville det heller, då konungen själf
föregick med föredömet af en outtröttlig
verksamhet. När man kom åt och hade ett ögonblicks
ledighet från tjensten, sökte man hvila på bästa sätt,
där man befann sig. Så gjorde ock gamle öfverste
Reichel, en gubbe, som grånat i krigen. Alldeles
uttröttad, lade han sig på en bänk, men hade knappt
hunnit sträcka ut sig och insomnat, förr än
befallning kom, att han åter igen skulle ut och tjenstgöra.
Gubben reste sig upp och strök sig öfver ögonen,
men svor till i vredesmod öfver det myckna bråket.
I samma ögonblick stod konungen framför honom,
och öfversten sprang upp, Carl hade ej varit längre
borta, än att han hört allt; men långt ifrån att
vredgas, stod han med mild uppsyn framför gubben och
sade, i det han klappade honom på axeln: »I ären
trött, käre Reichel, men jag är uthvilad. Lägg eder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
