Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 oktober till den 9 December sof han de flesta
nätterna på bara marken, endast insvept i sin kappa
och med hufvudet lutadt mot en sten. Då han en
gång stod på torget, omgifven af några officerare,
föll en bomb ned midt i samlingen. Alla sprungo
undan, endast konungen stod qvar. Bibehållande
hela sitt lugn, såg han genast i närheten en grop,
och dit sparkade han bomben, som ögonblicket
därefter sprang i stycken, utan att kunna göra någon
skada. — En annan bomb föll ned i rummet
bredvid det, där konungen var sysselsatt med att
före-stafva ett bref för en skrifvare. Denne släppte vid
braket, som förorsakades, pennan och stirrade
förskräckt på konungen. »Hvad är det?» frågade Carl,
»hvarför skrifven I icke?» — »Bomben, ers
majestät!» framstammade den förskräckte mannen. —
»Hvad har bomben att göra med brefvet?» svarade
konungen och vände sig om samt fortsatte sitt
göromål.
Någon gång gick han längre i dödsförakt än
som kan vara förenligt med en mans plikt. Så lät
han en dag ro sig ut mot den fientliga flottan för
att undersöka ställningen. Kulorna från de fientliga
skeppen började snart hvina omkring båten, och en
byggmästare, som befann sig om bord, lade sig ned
på bottnen. »Ären I rädd?» sporde Carl då och reste
sig upp till sin fulla längd samt vinkade med
hand-skarne åt fienden, liksom utmanande dem att välja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
