Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slutligen öppnades storstugudörren. I detsamma
försvann gubbhufvudet, men på tröskeln till
storstugan uppenbarade sig mor Sidonia. Det var en
storväxt qvinna med skarpa drag. Hennes ögon
glänste så hvassa ofvanom de knotiga kinderna,
och nedom mössan framstack det korpsvarta håret,
hvari ett och annat grått strå af bröt eller snarare
förhöjde svärtan. Hon liknade mer en utländska
än en nordbo. Också var hon af polsk börd, dotter
af en fången polack. Huru hon kommit att blifva
gift med den fromme prestmannen, det kunde ingen
förklara. Men gift var hon, och den hederlige herr
Gabriel visste det nog, han.
När hon fick se den rädda flickan, som
bleknade för elden ur de bruna ögonen, fattade hon
henne i armen och utropade:
»Du lyssnar, din leda unge ... jo, jo, kunde väl
tro, att den dygden också skulle finnas bland de
andra!»
»Ack nej, moder», bad flickan, »jag lyssnade
icke, men jag visste icke, om jag vågade afbryta
edert samtal ...»
»Såå, du lägger lögn därtill . . . Gud nåde mig
för den ungen! Men jag skall väl till slut taga den
onde ur dig!»
Och därmed knuffade hon henne utom dörren,
så hårdhändt och hjärtlöst, som om det varit en
brottsling. Knappt var det gjordt, förr än hon fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
