Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Märta! Flicka!» ropade han slutligen och
fattade Märtas hand, »där står Svante Horn i
ringen!»
»Svante Horn . . . ja, hvad.mera, Sven?»
»Svante Horn skall göra din lycka!»
»Skall han?» frågade Märta och log åt den
ifrige ynglingen. »Nej, nej, Sven! Huru skulle
han, den bistre krigsmannen, hafva tankar för en
stackars flickas lycka?»
»Men så gå då till honom!»
»Gå till honom? . . . Är du rent förryckt, Sven?
Gå till honom. . . . Nej, min kjortel skall icke
förarga den besynnerlige mannen! Dessutom kan det
finnas mer än en, som bär namnet Svante Horn.»
Sven hade dock sina tankar för sig, men det
blef därvid. Märta kunde icke få i sitt lilla hufvud,
att lyckan på den vägen skulle vinnas, och det
syntes ock otroligt, då man visste, att den gamle
karolinen Svante Horn på Källeryd icke tålde att
se en qvinna på sin gård.
Men solen började sjunka i vester, och de unga
måste skiljas och gå, hvar och en åt sitt håll.
Då kom sakta framskridande på vägen
nedanför kullen den gamle kaplanen. Hans ögon lyste
så milda, och de grå lockarne lekte kring hans
hufvud för vinden. Han såg uppåt björken, där de
unga stodo, och han nickade så vänligt åt dem.
När de fingo se honom, skyndade de ned emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
