Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än som denne kunde gifva, och likväl strålade
tje-narens ögon af glädje, när herren till sist kunde lägga
handen på hans axel och säga: »tack!»
Efter slaget vid Pultava och under
fångenskapen i Solikamsk, i det Östligaste Ryssland, fick
drängen ännu mer tillfälle att visa, huru ovärderlig han
var för sin herre, i det han underhöll både sin herre
och sig genom sin skicklighet som sadelmakare.
Han arbetade, och baronen sålde arbetet i staden.
Själf lärde sig Svante Horn under den tiden att
fläta korgar, men inkomsten för dessa var alldeles
för ringa, för att han skulle på den hafva kunnat
uppehålla sig. Icke under därföre, om sålunda
mellan herre och tjenare grundlädes en vänskap, som
varade tiden ut.
Namnet på denne dräng var Daniel Lindbom.
Han hade kommit i baronen tjenst 1703, medan
han var i Poled. Efter tretton års fångenskap och
tjugu år efter sedan de lämnat fäderneslandet
åter-sågo de detta. Det var år 1722.
Baron Svante hade under hela tiden varit sig
temligen lik, butter och tvär, ehuru han med
tålamod burit sitt öde. Men många ord hade icke
växlats mellan honom och Lindbom.
När de nu kommo hem till Källeryd, kallade
baronen första qvällen Lindbom inför sig.
»Nu äro vi hemma!» sade han.
»Jaha!» svarade Lindbom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
