Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nu vill jag icke hafva dig i min tjenst längre!»
fortsatte baronen, och Lindbom drog på smilbandet.
Han kunde naturligtvis icke tro ett sådant tal.
Men baronen drog tillsammans sina ögonbryn och
slog med handen på sin långa värja och sade:
»Nej, vid mitt ärliga namn, du skall ej vara
min dräng längre!»
»Nådig herre!» stammade Lindbom.
»Kom hit, Lindbom!»
Lindbom såg tvekande på sin herre. Men denne
tog ut stegen fram till honom och slöt honom i
sina armar.
»Så skall det vara, Lindbom», sade Svante Horn,
och den sträfve krigaren var rörd till tårar. »Näst
Gud har jag dig att tacka för mitt lif många gånger
om! ... Är jag icke en ärlig karl? Du har lappat
om mig och gjort mig hel, då jag var som en trasa,
du har födt mig och sörjt för mig. . . . Skulle du
vara min dräng? Nej, du skall vara min vän, min
broder, så länge Herren låter oss lefva tillsammans.»
Detta var ett tal, som Lindbom begrep ännu
mycket mindre än det förra. Men han visste väl,
att hvad hans herre sade, var sagdt på fullt allvar,
och tanken på den heder, som nu skedde honom,
kom honom att betagas af en rörelse, som för en
stund nekade honom tungans bruk.
När han något hunnit lugna sig, såg han sin
herre i ögat och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
