Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagen efter Elisabet Corelias ankomst till Näs’
kap-lansgård, och samtalade om flyddli tider. Svante
hade själf kommit att nämna Aurora Königsmarks
namn, och de voro som bäst i farten att uttömma
detta ämne, hvarvid som vanligt, när det var fråga
om kung Carl, ett loftal följde öfver honom.
Jag skulle min själ hafva gjort på samma sätt»,
tillade baronen och skrattade; »det skulle dock vara
min största olycka, om någon qvinna toge sig det
orådet före att finna vägen hit till Källeryd.»
I det samma öppnades dörren, och Sköld, en
gammal gråhårig ryttare, steg in.
»Gud bevare öfverstelöjtnanten», sade han, »en,
som ser ut som en ryttare vid trossen, önskar tala
vid honom!»
»Så bed honom komma upp; hvad heter
karlen?»
»Elisabet Corelia!» blef det torra och korta
svaret.
»E—Elisabet. . . hvad säger du karl . . . hvad
heter ryttaren?»
»Jungfru Elisabet Corelia!»
Baron Svante såg på Lindbom med ett uttryck
i sitt ansikte, som om den onde själf stått för
dörren och begärt att slippa in. Han kunde under
inflytandet af sin första sinnesrörelse icke rätt
uppfatta orden, utan Lindbom måste upprepa dem.
Därpå följde en lång stunds tystnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
