Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rörelse, som han i själfva verket ansåg opassande
för en af kung Carls bussar.
»Se så, Lindbom, nu hafva vi den saken på
det klara!» sade han och slog den käre vännen på
axeln.
Det dröjde mången god dag, innan Lindbom
kom till rätta med sig själf och kunde finna sig i
sin nya ställning, men det gick dock, och baronen
själf undanröjde i tysthet en och annan stötesten,
som kunnat föranleda Lindbom att glömma, det han
nu icke mera var tjenare.
Men vid de förtroliga samtalen om alla de
öfver-ståndna farorna, om salig kungen och hans tappre,
så väl de, hvilka offrat sitt lif där borta på Polens
och Rysslands slagfält, som de, hvilka ännu lefde
och återkommit från fångenskapen, glömde å ena
sidan Svante alldeles bort, att han varit herre, och
å den andra Lindbom, att han varit dräng. Då
gick det godt att säga du, ehuru Lindbom, när han
talade med någon annan, aldrig sade annat än:
»nådig herren» eller »herr baron». Intet kunde dock
baronen rätt njuta, om icke Lindbom deltog däri.
De bodde i samma rum, åto vid samma bord, redo
eller gingo tillsammans, och äfven när främmande
kommo till Källeryd, skulle Lindbom sitta vid Svante
Horns sida.
Så hade nu snart trenne år förflutit. Svante
Horn och Lindbom sutto en qväll, det var mån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
