Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Menniskan tänker dö», sade han, »och vill tala
vid mig . . . nej, Sköld, säg henne, att hvad hon
har att säga mig, det kan hon spara, tills vi träffas
en gång, när jag går till salig kungen, ifall hon då
finnes där, och hvarom icke, så kan det blifva
osagdt!»
Därmed gick Sköld. Men knappt var han
gången, förr än det föll baron Svante in, att det
dock var obarmhertigt att vägra en döende en bön,
och han sade till Lindbom, som stod och såg på
honom:
»Sannerligen jag vet mig hafva varit i slik
vånda . . . men hvarföre skall ock menniskan . komma
hit, just hit?» och han slog sig för pannan och mätte
rummet med häftiga steg, hvarpå han stannade
framför Lindbom.
»Gå ned, du, Lindbom», sade han, »gå ned och
se till henne; kanske är det dock icke så farligt,
som hon tror.»
Lindbom skyndade att efterkomma baronens
vilja. Han dröjde länge, och oron hos Svante steg
méd hvarje minut. Han höll slutligen på att själf
gå ned, då ändtligen Lindbom kom tillbaka.
»Nå, Lindbom», ropade han mot denne, »huru
är det? Hvad säger hon?»
Med en skakning på hufvudet och en
bekymrad min såg Lindbom på baronen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
