Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men jag märker, att Herren är mig nådig och unnar
mig ännu någon tid ...»
Baronen, som tydligen väntat sig något helt
annat efter sin föreställning om qvinnan, hade
genast vid början af Elisabets tal gjort en afvärjande
åtbörd med handen, men släppte nu dörrlåset och
tog ett steg fram. Elisabet uttryckte sig raskt och
rätt fram. Detta var i och för sig något, som
tilltalade Svante, men nu kom därtill, att rösten kom
ifrån en, som utan tvifvel varit ämnad till man, fast
hon genom en naturens nyck blifvit qvinna, och
vidare den omständigheten, att hon var ringens
egarinna. Svante tog därföre, som nämndt är, ett
steg fram och väntade på fortsättningen, hvilken
naturligtvis skulle komma att innehålla det
hugne-samma budskapet om, att Källeryd snart nog skulle
befrias från det oförmodad# besöket. Fortsättningen
blef emellertid icke alldeles sådan, som baronen
väntat.
»Jag vet», sade Elisabet, »att I hafven en
bestämd afsky för mitt kön, och däri hafven I rätt,
baron Svante. Det harmar mig emellertid, att jag
nödgats taga er gästfrihet i anspråk; jag hade förr
velat utmana er på envig än . . .»
»Envig!» eftersade baronen, utan att kunna
dölja sin förvåning.
»Finnen I det så underligt?» fortsatte Elisabet
med den lugnaste min i världen. »Gif mig pistolen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
