Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och h var est?»
»I slaget vid Klissow!»
»Sade han intet mer?»
»Nejf»
»Och hvarföre hafven I så väl bevarat denna
obetydliga ring?»
»Som ett minne af min broder!»
»Svante Horn lät hufvudet sjunka i handen.
En stund förflöt, hvarunder Elisabets gråa ögon
skarpt och oafvändt följde hvarje den minsta rörelse
i karolinens fårade och ärriga anlete. Hon anade,
att hennes öde berodde mera på den makt, hvilken
bodde i den lilla ringen, än på alla de manliga
färdigheter, hvarpå hon offrat åratal af oförtruten flit
och ihärdighet. Ännu en gång betraktade Svante
Horn ringen, vägde den sedan i handen och såg ut
öfver de gröna träden och himmelen där ofvan, som
om där längst borta i det blånande fjerran
längesedan bortgångna väsenden hägrat för hans syn.
Så vände han sig om och sade:
»Ett löfte är förenadt med denna ring!»
»Jaså!» blef Elisabets något buttra svar.
Men just denna butterhet, bakom hvilken låg
likgiltighet och tydligen äfven oegennytta, utöfvade
ett afgörande inflytande på Svante Horn.
»Ringen talar till mig, och jag gör hvad ringen
säger!» sade han till Elisabet.
»Hvad säiger då ringen?» sporde hon tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
