Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hm, ja, ’jungfrur äro icke välkomna gäster
här», mumlade Sköld, »men en jungfru af järn, som
vill rida vår styfvaste häst . . . icke vet jag, men en
sådan eger väl rätt till löjtnantstaffeln på Källeryd.»
Elisabet vinkade med handen, och gubben
försvann, tydligen på det högsta tillfreds med en
sådan jungfru.
4.
Till Åsenhöga.
Den fromme kaplanen sjöng påföljande söndag
sin morgonpsalm inne i sitt rum vid det öppna
fönstret. Han brukade så göra, när Guds sköna
värld riktigt tilltalade honom och hans inre
stämning liksom fordrade ljud för att blifva rätt
tillfredsställd.
Det var en synnerligt vacker morgon.
Fåg-larne sjöngo, bien sjöngo ock, och doftet från
än-games blommor sam i rika strömmar in genom
fönstret till* den gamle mannen, medan från fjärran
hördes det högtidliga ljudet från klockorna i
Asen-höga, som var moderförsamling till Källeryd. Det
var nordanvinden, som förde klockljuden med sig,
men de tonade så högt ifrån, som om de tillhört en
kyrka ofvan om jorden, och öfver den gamle
kap-lanens anlete, som log så innerligen fridfullt, lade
sig ett skimmer af öfverjordiskt lugn, när hans öron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
