Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppfångade de manande ljuden. Det såg ut, som
om han själf fattat dem i den meningen, att deras
maning gällde den vandring från jorden och uppåt,
högt, högt, dår menniskoanden närmar sig
sanningens och skönhetens urhem. De milda dragen hade
ett uttryck af helig andakt, af vördnad, ödmjukhet
och förtröstan på en gång.
När han slutat psalmen, steg han upp,
sammanknäppte sina händer och bad. Därpå tog han sin
handbok, inlade däruti sin predikan och nalkades
dörren. Han gick in i storstugan, men där fanns
ingen, icke heller i köket.
Han stannade då en stund på trappstenen,
utanför förstugudörren.
Här hörde man röster från hörnet åt kökssidan
till. Det föll honom icke in. att lyssna till hvad
som sades. Men stämman var så högljudd, att han
mot sin vilja hörde orden och äfven förstod
meningen djupare, än någon kunnat tro.
»Du eländiga, lättjefulla slinka, är du för god att
hjälpa din syster», yttrade den högljudda stämman,
hvarpå följde ett ljud, som om en flat hand träffat
den mjukaste delen af ett ansikte.
En skugga af vemod, ty vrede kunde den
fromme mannen icke känna, öfverfor hans ädla drag,
men stämman fortsatte i ett andedrag:
»Kära Elisabet, där ser du, hvad din vän har
att dragas med. . . . Det går dig då väl i hand?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
