Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hustru», svarade kaplanen, och hans stämma
klang med ett djupt, högtidligt allvar, »mig kalla
andra klockor till ett annat Asenhöga, och där vill
jag göra min altartjenst i dag efter Herrens vilja.»
Hvarken hans hustru eller den ryttarklädda
jungfru Elisabet förstodo ett ord af mannens tal,
och Emerentia var färdig att skratta honom midt
upp i ansiktet. Men Märta greps af en hemlig
aning, att talet syftade på något vida
allvarsammare, och hon tryckte varmt den kära handen och
såg med oro upp i de gamla ögonen. Hon påminde
sig, att hennes frände en gång förut sagt, det han
skulle dö på sin vandring till Åsenhöga, och nu
sprang minnet däraf blixtsnabbt fram, och hon
lutade sig med tårdränkt ansikte öfver handen, som
höll hennes och på hvilken hon tryckte en kyss.
Måhända skulle isskorpan kring fru Sidonias
hjärta i någon mån kunnat tina upp, om icke alla
dessa omständigheter varit. Men nu retades hon af
Märtas rörelse, som för henne antog utseendet af
en tillgjord ömhet, och hon ryckte henne omildt
bort, i det hon sade, att man ej längre skulle hindra
käre far att gå till Åsenhöga.
Gubben vände helt sakta sitt ansikte mot sin
hustru och betraktade henne ett ögonblick under
tystnad.
»Hustru», sade han därpå, »var ej styfmor mot
de mina; jag har icke varit styffader för Emerentia!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
