Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Icke vet jag», genmälde Sven, »men snarare
torde det vara tvärtom, så att jag, eller rättare min
fader, kommer med hjälpen till eder . . .»
»Hjälp till oss! . . . Hvad menar du väl, kåre
gosse?»
»Om icke min fader misstagit sig, hvilket jag
dock icke tror, så är den ädle baronen färdig att
falla i en väl utlagd snara, men jag hoppas, att
bibelspråket, som min fader visat till, säger sanning.»
»Visst, visst, gosse . . . hvad säger
bibelspråket?»
»Att den där lögn dristeliga talar, han skall
icke undslippa, och att ett falskt vittne icke blifver
ostraffadt!»
»Ja, visserligen är det språket sannt, men hvad
vill du väl därmed?»
Och Sven omtalade, huru han fått bref från
sin fader, som anat sin snart förestående hädanfärd.
I brefvet hade han hänvisat till ordspråksboken 19:
5, och Sven hade efter sin hemkomst slagit upp sin
fars gamla bibel och läst det därstädes understrukna
stället. Men där hade äfven legat ett papper, hvarpå
den hädangångne skrifvit med darrande hand:
»Om söndag till Källeryd. Bedrägeriet måste
uppenbaras, jag kan icke annat, Gud vare mig
syndare nådig! Ringen är Märtas och icke hennes.»
Lindbom satt som slagen af åskan vid den
viktiga upplysning, som de få orden innehöllo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
