Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Se, därföre är jag här», tillade Sven. »Hvad
som här skett, vet jag icke, icke heller, om den
lilla ringen befinner sig i baronens eller någon
annans ego, men Märta, min aflidne faders
systerdotter, är rätter egare till ringen, och hvad som är
rätt skall väl dock vara rätt. Säkert var det min
o
faders mening att från A senhöga begifva sig hit till
Källeryd, ehuru döden öfverraskade honom på
vägen, så att han ej hann fullborda sin afsikt.»
Lindbom nickade tankfull, och en stunds
tystnad inträdde, hvarpå han sade:
»Men huru har då denna ring kommit i jungfru
Elisabets hand?»
»Genom argan list!» sade Sven tvärsäkert.
»Och huru bevisa det?»
Ja, därpå kunde icke Sven svara, men han var
dock viss på sin sak. Tystnad inträdde åter, hvarpå
Lindbom såg upp och fäste blicken på Sven.
»Jag tror dig», sade han, »och jag tror, att vi
skola kunna fundera ut ett sätt att få fram
sanningen. Men ser du, min vän, han där uppe, jag
menar den gamle baronen, skola vi skona, så vidt sig
göra låter. Han har fått ett slag af hvad som i
gångna veckan tilldragit sig, så jag tror ej, att
kal-muckens klubba, som så när krossade hans hufvud
vid Schlaufa, gjorde honom mera ve i hjärtat. Kom,
låt oss följas åt. . . vänta mig ute på gården; jag
skall snart vara vid din sida!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
