Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke haft en så god rådgifvarinna och tillskynderska
i sin goda väninna, den fromma och för allt rätt och
godt ifrande fru Sidonia, hvilken nödgats anlita hela
sin skarpsinnighet för att öfvertyga sin väninna och
— det försäkrade hon på det heligaste — äfven sig
själf, att den lilla listen var endast, och allenast att
betrakta som en både oskyldig och tillåtlig krigslist.
Fru Sidonia, som nu förde ordet, sökte ifrigt att
gifva saken denna förmildrande färg.
Men Lindboms ögonbryn sammandrogos. Han
förstod sig synbarligen icke på en sådan krigslist.
»Baron Svante på Källeryd är för god att blifva
bedragen», sade han; »jag upprepar min fråga, skola
vi drifva saken längre, eller ären I böjd att sluta
fred, jungfru Elisabet?»
Elisabets ansikte började återtaga sitt glada och
säkra uttryck, när hon fann att hon kunde slippa
för bättre pris än hon befarat. Hon gick fram och
slog Lindbom på axeln samt sade i en kort och
bestämd ton:
»Fred, fred, gamle gosse . . . det är ju klart
som dagen! Tro mig, vi skola nog blifva goda
vänner, när vi närmare lära känna hvarandra och jag
blir, som man säger, varm i kläderna på Källeryd.»
»Där kommen I icke vidare att sätta eder fot!»
yttrade Lindbom.
Men nu blef jungfru Elisabet utom sig. Det
gick väl an, så länge hon trodde, att frågan icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
