Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intet. .. jag har bevisen här på fickan. . . . Här
finnes ännu en ung flicka i huset; hvar är hon?»
»Märta!» ropade Sven med ljudelig röst, utan
att akta på sin styfmoders hastiga rörelse att
förekomma honom.
Och Märta visade sig till dennas stora
grämelse ögonblickligen i dörren, hvilken ledde från
köket, vida qvickare, än när hon eljest ropades.
»Jungfru Märta!» sade Lindbom med ett mildt
leende, »kännen I denna ring?»
Märta gick fram, såg på ringen och sade
rodnande ett svagt »ja!» hvarpå Lindbom vände sig till
jungfru Elisabet.
»Viljen I, att vi skola drifva saken längre?»
sporde han.
Elisabet såg på honom med sammanbitna
läppar och bleka kinder. Hon märkte allt för tydligt,
att allt hvad hon under åratal hoppats och arbetat *
på var på väg att rinna henne ur händerna. Hon
förbannade inom sig den stund, som fört henne till
kullen vid vägen, där hon fick kännedom om
ringen och dess betydelse, en kännedom, som med ens
förledde henne att afvika från sitt förut fattade
beslut, som visserligen gällde att vinna Källeryd, men
på ärligt sätt, genom sitt manhaftiga och karlavulna
uppträdande.
Det kan också vara tu tal om, huruvida hon
någonsin kommit att begagna sig af ringen, om hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
