Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Läs!» sade hon därpå och räckte papperet åt
Lindbom, tilläggande, sedan han kommit till
namnunderskriften; »är det, som I viljen?»
Lindbom bugade sig, men hon gick fram och
fattade hans hand.
»I ären alldeles en man efter mitt sinne! Gud
förlåte den, som vållat detta . . . jag hade tänkt mig
saken på helt annat sätt, men visst är», tillade hon,
och hennes gråa ögon gnistrade, i det hon spände
dem i fru Sidonia, »visst är, att de finnas, som finna
sin missräkning härvid i högre mått än jag.»
Därmed gick hon ut och slog dörren i lås
efter sig.
De öfriga följde.
Där ute hade redan jungfru Elisabet stigit till
häst, men stannade, då vid grinden uppenbarade
sig skepnaden af ingen mer och ingen mindre än
baron Svante Horn själf. Han stod där så styf och
stel och såg med sina stora ögon under de buskiga
ögonbrynen än på ryttarinnan, än på Lindbom och
gruppen af de öfriga, hvilka syntes bakom denne.
Ryttarinnan sprängde fram mot den gamle karolinen,
stannade, ty grinden var stängd och baronen befann
sig på andra sidan, sträckte fram handen och sade:
»Farväl, baron, vi se hvarandra icke mer . . .
men jag lånar er häst till närmaste gästgifvaregård!»
Därmed satte hon sporrarne i hästens sidor, satte
öfver grinden och var i ett ögonblick försvunnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
