Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Baronen stod lika förvånad som alla de andra,
men tänkte dock på, att bibelspråket, som Lindbom
visat honom på, innehöll förklaringen. Han yttrade
det ock, när Lindbom närmade sig, men denne sade:
»Nej . . . den stackars jungfrun är mindre
skyldig än andra, men hon, som varit eller hållit på att
blifva offret, hon, som är ringens verkliga egarinna,
hon står där», och han pekade på Märta. Han
framlämnade äfven den försvunna ryttarinnans
skrif-velse.
Den innehöll, »att hon blifvit vilseledd och
där-före äfven vilseledt honom, men Märta är ringens
rätta egarinna.»
»Hm», mumlade baronen, »det fanns dock en
gnista ärlighet hos henne.»
Han såg upprörd ut och stod länge i sina
tankar. Slutligen bemannande sig, vinkade han till
sig Märta, som nalkades nätt och jemt så nära, att
hon kunde höra och höras, utan att tala allt för
högt. Sedan han genom ett par frågor gjort sig
förvissad om, att hon verkligen var egarinnan till
ringen, sade han:
»Så vill du ock hafva Källeryd?»
»Nej!» svarade Märta.
Sven gick fram för att vara henne till hjelp,
och baronen upprepade förvånad sin fråga, men fick
samma svar.
»Vill du icke hafva Källeryd, flicka?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
