Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nej, hon vill det icke.
»Och hvarföre?» sporde baronen.
»Min fader, som på sin dödssäng gaf mig rin*
gen», förklarade hon, »och som tillika sade, att min
lycka var förbunden med den, fäste därvid ett
villkor ...»
»Och det villkoret var?»
»Att jag aldrig skulle mottaga en gåfva af
högre värde, än att mitt arbete kunde motsvara
henne!»
Svaret slog så an på baronen, att han öppnade
grinden och gick fram till flickan, hvars hand han
fattade. Sedan han närmare efterfrågat hennes
fader och tydligen kände den mannen, åt hvilken han
gifvit ringen, sade han:
»Så må du veta, flicka, att vid ringen fäster
sig för gamle Svante Horn ett oförgätligt minne.
Ringen har burits af en ung flicka, som en gång
var mig dyrbar . . . hade hon lefvat, så kanske . . .
men godt, som det är. Jag fick ringen af henne,
när jag drog ut som simpel karl vid Smålands
ryttare. När kriget började under salig kungen», här
blottade han sitt hufvud, och Lindbom gjorde så
med, »dog hon, och jag gaf ett löfte att blifva henne
trogen. I slaget vid Klissow räddade din fader mitt
lif, jag kände honom icke, och gaf honom ringen,
det enda af värde, som jag hade hos mig, med det
löfte, att hvar han träffade mig och visade mig rin-
Starbiick. Hist. Bilder. III.
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
