Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pade sig som en man till segem öfver sig själf och
lade sin ungdomskärlek som ett offer på
fosterlandets altare. Det är en hvar bekant, hum alla de,
som stodo den unge konungen närmast och voro
honom kärast, hans moder, Axel Oxenstjema,
arbetade på och till slut äfven lyckades Ofvertyga
honom om nödvändigheten att afstå från Ebba Brahe,
tills han slutligen själf, just under belägringen af
Pleskow och under inflytandet af sin uppgifna
ungdomskärlek, lockades till en kärlekshandel med den
sköna Margareta Cabeljou, hvarigenom han liksom
själf utestängde för sig all möjlighet att återknyta
förbindelsen med fröken Ebba, hvars jungfruliga
stolthet blifvit på det djupaste sårad. Det var
medvetandet härom jämte känslan df att han likväl
uppfyllt sin plikt, som fyllde Gustaf Adolfs hjärta under
hans vistande på Kymmenegård, och som gaf sig
ett utlopp i den visa han här diktade:
»Medan man lefver i världen här,
mäste man det betänka,
att lycka och olycka tiden bär,
hon månde ej annat skänka.»
Så börjar han, och framställer i fortsättningen
dygden, såsom den, hvilken ensam, näst Gud, kan
förhjälpa menniskan att rätt begynna och ända denna
världens lopp. Mot dygden kan ingen olycka
uträtta mera »än töcknen mot solens klarhet».
Dygden förer till heder, när man henne följer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
