Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillhörde en generation, som varit före farbror Carls.
I salen stod till och med ett gammalt klaver, som
vårdades med mycken omsorg, ehuru det redan i
allmänhet hade spelat ut sin roll och måst gifva
vika för sin fullkomligare frände, pianot.
En höstafton — det var den 14 september; jag
minnes det så väl, ty det var årsdagen af slaget vid
Oravais — gick jag som vanligt in på kontoret för
att språka med farbror Carl. Jag fann honom icke
där och gick därför in i det angränsande rummet
och så ut i salen, men lyckades icke träffa honom.
Jag kom ej att tänka på hvilken dag det var, ty
då borde jag hafva vetat, att farbror Carl ej lät se
sig. Hvarje år på den dagen stängde han nämligen
in sig i sin sängkammare och var ej att se eller
träffa för någon. Den sängkammaren var dessutom,
hvad heller som var, ett sanctuarium, ett heligt rum,
dit ingen gärna fick inträda. Det där tänkte jag
nu ej på, utan befann mig, som nämndt är, i salen.
Medan jag väntade här, föll det mig in att
pröfva det gamla klaveret, och jag slog upp locket
och satte mig ned. Jag hade nyligen lärt mig en
gammal marsch, som mycket användes i sista kriget
med Ryssland, och jag tog mig för att spela den.
Det tog sig ej så illa ut, som jag hade föreställt
mig, och jag spelade den om igen.
Då lade sig en hand på mitt hufvud, och när
jag vände mig, stod farbror Carls höga gestalt ba-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
