Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom mig. Han var mycket rörd, och stora tårar
runno utför hans bleka kinder, men han sade icke
ett ord.
Jag stod som fastlåst vid stället, jag kunde ej
yttra ett ord, jag såg blott, hur den käre gubben
tyst och högtidligt skred öfver golfvet och in i sin
sängkammare, hvars dörr lika tyst tillslöt sig efter
honom.
Sedan den dagen blef förhållandet mellan mig
och farbror Carl ännu mera förtroligt, och jag fick
af honom veta en mängd enskildheter från dennes
ungdomstid och vårt minnesvärda sista krig med
Ryssland, ty den gamla marschen ledde oss osökt
in på det kapitlet, och det var ett kärt kapitel för
oss båda, ehuru jag då icke kunde ana, huru
mycken del gamle farbror Carl hade däruti, ej heller
huru mycket det hade kostat honom.
Men alltid så öppnade dessa ungdomsminnen
• ’
vägen till ett annat kapitel, det om fosterlandets
försvar. Ty att Ryssland ej skulle nöja sig med
Finland, utan vilja komma direkt till vesterhafvet,
det var nu en sak, som den gamle mannen aldrig
kunde få ur sitt hufvud, och som han kanhända icke
hade så orätt i. Den enda möjligheten att försvara
sig mot denna fiende och mot den ännu farligare,
som fanns uti förräderiet, var, sade han, en allmän
folkbeväpning. Och det var ej blott med mig, han
talade" härom; äfven med framstående män, sådane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
