Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som den varme fosterlandsvännen Carl af Forsell,
hörde jag honom mängen gång utveckla detta ämne.
Nu är den gamle mannens älsklings tanke pä
god väg att blifva verklighet, och när vår
skarp-skytterörelse först böljade, flög minnet af farbror
Carl lifligt för mig; — där hade jag en gammal
skarpskytt till kropp och själ. Se där också,
hvar-för jag vågat kalla dessa skildringar ur vårt sista
krig med vår arffiende för »skarpskyttens
ungdomsminnen!»
Utom den 14 september var det ännu en dag,
som gamle farbror Carl firade i enslighet. Det var
den 8 november. Då gick han också till
kyrkogården och lade där på en af grafvarna en krans
af blommor, som trädgårdsmästaren gjorde sitt bästa
att få så vacker som möjligt. Det hade han gjort
allt sedan den 8 november 1808, då en ung flicka
begrofs, hvilken blifvit dödad i kriget, sade man.
Emellertid gingo åren. Carl Erik och jag
lämnade Vesterås och foro till Upsala, men somrarne
tillbringade vi fortfarande hos hans föräldrar på
Ronäs. Här gick allt sin jämna gång, endast blef
farbror Carl svagare, och jag hörde honom en gång,
då han trodde sig vara ensam med brukspatronen,
säga: »det ser ut, som det skulle börja lida mot
slutet, Erik!»
Men ju mera krafterna aftogo, desto mera
försvann det vemodsfulla och sorgsna ur hans vackra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
