Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Aurora, så skulle du göra, icke sant?»
utropade ynglingen och fattade eldigt hennes hand.
Aurora nickade, som om hon velat säga: så
skulle jag göra.
»Tack, Aurora, tack!» Carl skall blifva värdig
din kärlek, lita på det. Men ett minne skall du
gifva mig, ty det anar mig att vi icke träffas på
länge. ...»
Aurora drog af fingret en ring och gaf honom.
Carl kysste ringen, i det han tryckte hennes
hand.
Ett prassel hördes i löfverket ofvanom dem,
men de voro för mycket upptagna af hvarandra, för
att gifva akt därpå. Men hade de sett upp, skulle
de hafva sett, mellan grenarne af en väldig
gran,-ett vackert men allvarsamt gubbhufvud, hvars ögon
oafvändt voro fästa på dem.
En stund därefter satt Aurora i båten och rodde
mot Ronäs’ brygga.
Carl stod länge och såg efter den bortilande
båten.
Ett lätt slag på axeln väckte honom ur hans
kärleksdrömmar.
Han vände sig om.
»Duger icke, Calle!» sade gubben Stenvall
och såg honom skarpt i ögonen, »duger icke; men
kom nu och följ mig, jag har något att säga
dig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
