Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl såg förvånad på den gamle mannen. Det
är icke just så roligt att så där bli ertappad på bar
gärning, äfven om det är en god vän, som kommer
öfver en. Allra minst fördrager man det, då det är.
fråga om något så ömtåligt, som ens första kärlek.
Ynglingen rodnade för gubbens blick, men denne
log vänligt emot honom och plirade med ögonen,
som han brukade.
»Gröten får icke kallna för mor; kom, så få vi
talas vid sedan.»
Efter qvällsvarden, och sedan de andra
bok-hållarne aflägsnat sig, tog gubben Carl med sig in i
förmaket, som låg strax innanför salen.
Här satte sig gubben, tog upp sin dosa och
fyllde näsan med en väldig pris. Han var
bekymrad, och det syntes på honom, att han sökte dölja det.
»Du tycker om grosshandlarens dotter, Calle ...»
så började han utan allt krus.
Carl Hindersson var äldste bokhållaren på
bruket, hade varit i inspektorens hus, sedan han var
litet barn, och alltid varit hållen såsom det barnlösa
folkets egen son. Han höll lika hjärtligt af sin
förman, som denne höll af honom, och de hade
knappast haft några hemligheter för hvarandra. Nu
kände sig Carl förlägen, han kunde ej hjälpa det,
men det varade ej länge, förrän han fattat sitt beslut.
»Ja, ser du, gosse, från en sida är det intet
ondt i det», fortsatte gubben, »men ser du, saken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
