Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
singborg. Den ene af dem var en äldre man med
silfverhvitt hår. Ett visst , lugn låg öfver hans
anlete, fast det var ett sådant lugn, som kommer
efter stormen. De skarpa anletsdragen, de djupt
liggande ögonen, hvarur stundom ännu kunde lysa
blixtar, häntydde på en lefnad füll af stormar. Den
andre var en liten, något fetlagd man med ett
frimodigt utseende och en vaggande gång, sådan som
en sjömans, när han kommer i land.
De gingo en stund tysta och sågo ut öfver
sundet, som vimlade af fartyg, stora engelska
örlogs-skepp, hitkomna från Köpenhamn, sedan de lagt mer
än hälften af den sköna staden i aska och fört bort
med sig hela den danska flottan, 18 linieskepp, 15
fregatter och en mängd smärre fartyg. Detta hade
de gjort midt under freden. Det var en följd af
kej-sarmötet — Napoleons och Alexanders — i Tilsit.
Europa skulle tvingas att icke handla med England;
Danmark och Sverige skulle tvingas härtill, liksom
det öfriga Europa, och Danmarks flotta var en
godbit för Napoleon. För att förekomma detta, lät
England med ens borttaga hela den danska flottan.
»Det är amiral Gambiers flagg», sade
sjömannen och pekade utåt sjön, där ett stort, präktigt
fartyg låg och svajade för vinden.
Mannen med silfverlockarne nickade jakande.
»Känner jag dig rätt, vän Petter, så var du
icke gärna med om den här färden?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
