Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så att de ramlande husen, de omkullstörtande
träden, de sönderkrossade hjordarna och menniskorna
beständigt påminna om den öfverhängande faran,
om man vid foten af detta berg tänker sig en
men-niska, trotsig, stolt, hånande, höja sitt hufvud, och
snarare liksom utmana än undvika den vissa döden,
då har man en ungefärlig bild af Gustaf Adolfs
ställning mot julen 1807.
Napoleon som ’fransmännens kejsare’, det
franska folket uppgånget i en enda person, som var
dess tankars, dess önskningars, dess viljas
förkroppsligade uttryck, det kan man anse såsom
slutresultatet af den våldsamma revolution, hvilken utbröt
1789 i Frankrike. Nu hade denne Napoleon, denne
jätte, besegrat Österrike, besegrat Preussen, besegrat
Ryssland. Freden i Tilsit i Juli 1807 med de båda
sistnämnda gjorde af de besittningar Preussen egde
mellan Elbe och Rhen ett nytt konungarike
(West-phalen), men den gjorde ryske czaren till Napoleons
personlige vän. Ryssland och Napoleon skulle nu
gemensamt bekämpa England, och det bästa
vapnet mot detta England skulle kontinentalsystemet
blifva. Enligt detta system skulle alla Europas
hamnar vara tillspärrade för engelsmännen och all
handel och brefvexling med England vara förbjuden.
I det stora förbund mot Napoleon, som
splittrades genom hans segrar vid Jena och Auerstädt
1806 och vid Friedland 1807, hade Gustaf Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
