Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varit med. När nu hans bundsförvanter föllo ifrån
och afväpnades den ene efter den andre, stod han
ännu qvar såsom Napoleons fiende, fastän jättens
krafter emot honom växte med de besegrades
krafter och fördubblades. Ju större faran blef, desto
orubbligare blef Gustaf Adolf. Ja, han svor en
helig ed och tog nattvarden därpå, att aldrig sluta
fred med ’vidundret’, Napoleon, och man kan då
lätt föreställa sig, huru han skulle upptaga
Napoleons förnyade anbud om tillökning i länder, ifall
han ville öfvergå på hans sida. Det var den ondes
frestelser, som riddaren skulle visa tillbaka med
sitt goda svärd, och därtill skulle Gud hjälpa, som
han alltid hjälper de sina i nödens stund.
Hade Gustaf Adolf varit ensam, hade han
kunnat handla endast med afseende på sina enskilda
tycken, då hade detta mod, denna ståndaktighet,
denna orubbliga tro på en högre hjälp gjort honom
stor och sublim. Nu var han ett helt folks
sakförare, och då blef hans mod dårskap, hans
ståndaktighet envishet och hans orubbliga tro dumhet.
Det var ej för Sveriges, det var ej för sitt folks
skull, som han trotsigt reste sin panna mot detta
vidunder, som vi hafva framställt under bilden af
ett berg, det var för sin egen skull och utan
beräkning, utan någon besinning om hvad hans
krafter tilläto. Se det var Gustaf Adolfs stora fel, att
han helt och hållet glömde, hvad ett folk har att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
