Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans uppförande snarare var egnadt att reta till
harm och förakt.
Det var, kunde man säga, ett förespel af hvad
som sedan timade hans land, hans folk, som också
bort vara honom en brud, en drottning, men som
endast var en fotställning för hans högfärd.
På aftonen denna dag satt konungen i sitt
rum, och grefve Oxenstjema var åter hos honom.
»Ser ni, grefve Oxenstjema», sade konungen
med en dyster, högtidlig min, och höll fram
tummen på högra handen, så att grefven kunde se
nageln, »ser ni, grefve Oxenstjema, är det icke
märkvärdigt?»
»Hvad, Ers Majestät?»
»Ser ni här en hvit fläck?»
Grefven såg en af dessa vanliga betydelselösa
fläckar, som i barnkammaren gälla såsom tecken
till, att man skall erhålla någon skänk.
»Är det icke märkvärdigt», fortfor konungen,
»att när den börjar försvinna, ni ser nu, att den
är så godt som alldeles borta, så händer det mig
någon olycka.»
Och därpå relaterade konungen dagens
händelser, och råkade ännu en gång i den ytterligaste
vrede.
Riksmarskalken, den milde, menniskoälskande
Johan Gabriel Oxenstjema, skalden, som skref så
vackert om ’Hoppet’ och ’Ödet’, Gustaf III:s vän,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
