Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pare, och Carl Hindersson, som stod strax:bredvid,
s åg en tår glindra på bröStet, som en diamant, ty
solen sken på söndagsmorgonen odi en hel knippa
strålar brötösigi den varma tåren. Det var blott
en sekund den låg där, så föll den ned i gråfven.
’ Når ceremonien var slutad, aflågisnade sig allt
folket, - och den sörjande månnen’ stod eiisam qvar
vid grafven; ännu i samma orörliga ställning, med
de" stora händerna sammanknäppta framför sig.
Ett slag på axeln väckte honom. Det var Carl
Hinderssons hand,
En djup, en obeskrifligt tung och tröstlös suck
hördes från mannen. Han såg upp, och hans ögon*
bryn voro hopdragna och hans läppar sammanbitna,
»Hon dog af hunger, herré», sade han, »och dock
säger presten, att Gud förelagt menniskan att dö.
Hon dog af hunger, men Gud är allas fader och
vi äro alla harts barn ...»
» Kom, Erik, låt oss gå vägen framåt ett stycke.»
Och han fattade den sörjandes hand och drog ho*
nom med sig.
För många år sedan, det kunde väl vara sina
j 5 eller 18 år, kom en liten trasvarg vaftdrände vä*
gen fram från kyrkbyn nedåt Ronäs’ bruk. Han
såg riktigt modstulen ut, och såg mart rätt efter,
kunde man se, att hans ögon voro uppsvällda och
röda af gråt. Han gick från hus till hus med, sin
påse på armen, han steg sakta öfver hvarje tröskel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
