Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han räckte skyggt fram sin lilla hand och bad om
bröd och slantar, för hans mor låg sjuk i byn på
andra sidan kyrkan.
»Din mor! ja, hon må ha det som det är,
sko-jerskan; den högt flyger, han djupt faller, och du,
din skojarunge, skäms du inte att gå omkring och
tigga; laga dig hem och lär dig något nyttigt ...»
»Men min mor dör, innan jag kommer hem, ge
mig en smula mat, en sqvätt mjölk, aldrig så liten»,
snyftade tiggargossen.
Ingen lyssnade dock till, »Morskans» pojke,
allas hjärtan voro hårda, alla händer slutna. Morskan
bör sköta sig själf, bäst att icke hafva något obytt
med henne.
Morskan var en främling på orten, ingen visste
egentligen hvarifrån hon kommit. Man talade både
hit och dit om henne, och summan var, att hon var
ett föromål för vidskeplig fruktan. En katolik skulle
hafva gjort korstecknet, om han sent en afton
nödgats gå förbi hennes jordkoja, lika säkert som
landt-folket nu läste ett tyst fader vår. Hennes man hade
varit soldat och hetat Morsk, och därföre kallades
hon Morskan, det visste man. Den som hade sett
det mörka, sorgsna ansiktet, skulle dock högeligen
betviflat allt det prat, som gick om henne, men »hon
visste att skapa sig som ett ljusets barn, hexan»,
sade man. Hennes tjenster tog man emot och
betalade, sjukdomen hos kon eller hästen eller någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
