Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menniska, som hon botat, den betaide man, men
bad för öfrigt Grud bévara sig för henne, som dock
icke varit annat än hans redskap. Så underligt kan
det vara här i världen, och är oftast så hos ett rått
och obildadt folk. Man tager emot det goda,
medan man afskyr och förtrampar dess gifvare; man
pressar ut saften ur bäret och kastar bort skalet.
Den lille fortsatte emellertid sin väg och kom
allt närmare bruket, hans mor låg dödssjuk, hän
måste hafva en läskande dryck, en bit bröd med sig
hem. Den sista kakan bröts för två dagar sedan,
den sista slanten betalades ut för tre dagar sedan,
och nu kunde Morskan ej förtjena något, där hon
låg och kämpade med sjukdomen och hungern på
en gång.
Nere vid bruket kommo bruksbarnen och
omringade Morskans pojke. Skällsord haglade öfver
honom, och då han till slut började gifva lika godt
igen, följde knuffar och skuffningar, och till slut blef
där ett riktigt slagsmål. Men Morskans pojke var
en björnunge i styrka. Det dröjde ej länge, förr än
han kom lös ur barnringen, fast byxorna då voro
uppslitna på ena sidan och hans tiggarpåse sönderrifven.
»Hör du, skojar-Erik», ropade efter honom en
af de små kämparne och reste sig upp samt sprang
fram från de öfriga barnen.
Det var ett bättre mans barn, det kundfe man
se på den hvita skjortkragen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
