Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Mats Olsson i Vesterås?»
Erik nickade jakande.
»Det har varit din argaste fiende, och blef det
ännu mer, sedan hans syster blef din hustru. Jag
känner honom, han står icke väl till boks, sedan
den tiden han var här på Ronäs.»
»Herr Calle har rätt, han har hatat mig sedan
barndomen, och när lyckan började le emot mig,
ökades hans hat. Just som hustru min sjuknade,
kom han till oss; han visste, att jag hade något
penningar, se jag hade tänkt köpa mig en ko till
vintern och något mera, eftersom höskörden blef så,
rik. Men han kom och behöfde pengar och bad
mig låna honom hvad jag hade, och hustru min
bad också, och både hon och jag tänkte, att vi
skulle kunna stämma om hans hårda sinne och göra
honom god mot oss. Han hade hustru sin med sig,
för det hade gått ut sig för dem i Vesterås, och de
ville nu bli hos oss någon tid. Och det fingo de.
Men det var min olycka . . . det liksom smalt under
händerna på dem allt hvad vi hade, och hustru min
blef allt sämre, och jag satt där jag- satt...»
»Och du kom icke till mig, Erik?»
»Nej, jag kom icke, jag kunde icke, och jag
visste icke, att det var så rent hus, förr än i fredags,
då svåger min kom in till mig i stugan, där jag
satt med min hustru, och öfverföll både henne och
mig med ovett för att jag narrat dem att stanna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
