Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enka efter far min, och han var simpel inspektor,
han som jag. Gamla kommerserådet blef pin kär i
enkan och gifte sig med henne, och så fick jag
styf-far och en halfsyster. Det är Marianna, det. Hon
har varit vacker, skall du tro, och det kan man nog
se än.»
Gubben hostade och torkade sig med den
blårutiga näsduken om ansiktet.
»Det var en ond tid, då de, som nu äro gamla,
voro unga; den kallades frihetstiden, kan tänka, för
man skulle vara så fri, mot hvad man var under
kung Carl XII, fast friheten endast bestod i att
draga skam och nesa öfver oss från utländingen;
men det där hör nu ej hit. Tiden var äfven ond
för partiernas skull, du vet, de kallade sig hattar och
mössor, och deras strider ingrepo äfven i det enskilda
lifvet, långt efter sedan de hettes vara slutade, och
voro af inflytande äfven på Mariannas öde. Det
var en ung officer, som tyckte om henne, och hon
tyckte om honom. Det var en bra karl, jag
kommer grant ihåg honom, och vi voro vänner. Men
Heijel var i husets» och han tyckte också om
Marianna, kantänka rikedomen lockade, och när slutligen
Mariannas förlofning firades med officern, då var det
alldeles som hin håle hade farit i kroppen på
honom. Hur han ställde till, kan på det hela vara
detsamma, men han visste, att kommerserådet hade
varit hatt, och han fick veta, att officern var mössa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
