Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dande blyström föll öfver Heijel; denne försökte
också förgäfves att hålla sina ögon upplyftade. Han
ordentligt tvingades att borra dem i golfvet.
’Och ni, ni vittnar mot mig’, sade han, ’det går
väl långt; ni är ej ens värdig en kula för pannan
från en hederlig man.’
»Jag såg ett grin, ett sataniskt grin, på Heijels
bleka ansikte, men Mariannas fästman försvann, och
sedan har jag aldrig sett honom. Många år
därefter var Heijel gift med syster Marianna. Det var
ej roligt att veta och minnas den där historien.»
Och gubben började gå af och an, som om han
varit riktigt upprörd. Carl var det ännu mera; det
smärtade honom, att en sådan man var Auroras far.
»Det är Auroras far», sade han.
»Ja, det är Roras far det, det är min svåger
det där, det är grosshandlaren och brukspatronen.
Stackars, stackars Marianna ... du må väl bära
sorgdräkt i all din tid, stackars Marianna. Men ser du,
nu skall du samla dina tankar, gosse, och föra säkra
tömmar. Mannen är som han är, och hjärta har
han icke, samvete knappast heller; han är ej värd
en hederlig mans kula, sade min vän. Du är fattig,
du har intet lysande namn. . . . Hvad som bestämt
Heijel att gifva dig sin dotter, det är några
helvetes konster, det slår aldrig fel.»
Och så fortsatte han att tala om grosshandlaren
och hans bref, om sina farhågor och om omöjlig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
