Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sen, hade måhända svenska krigshären gått miste
om mycket, den hade lidit mindre smälek, men också
lagt några kransar mindre på sina minnens
lager-höljda altare. Det är ett sorgespel detta 1808 och
180g årens krig, ‘med kanonen och
Bjömeborgs-marschen till orkester, och vid hvars toner man ser
de svenska fanorna vinna seger efter seger, och
likväl flyttas alltjämt tillbaka, som om marken vek
undan, som om all denna tapperhet, allt detta mod
vore ett hugg i luften, en strid mot en molnstod,
fåfängt, lönlöst, utan namn och utan ära. Det är
som ett skuggspel, som en ond dröm, där man rör
sig och likväl icke kommer ur fläcken.
Och ännu dystrare, ännu hemskare blir detta
sorgespel, om — det är sant, att det var de
makt-egande i Sverige, de som stodo omkring konungen
och hade hans öra, — om det var dessa, som med
flit lämnade Finland åt sitt öde.
Det har gått, och det går en aning genom det
svenska folket, att förräderi var med i spelet, ej
blott därute på gränsen öga mot öga med ryssarne,
utan äfven i själfva Stockholm. Folket dömde
efter hvad det såg — och synen var sådan, att man
icke kunde på ett förnuftigt sätt annorlunda förklara
den. Att blod flöt, att tappre män föllo, och att
segrar vunnos, det såg man, men man såg också,
att allt detta snarare skadade än gagnade Sveriges
sak, att hvarje seger i själfva verket var en förlust.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
