Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ovännen kom och sådde ogräs bland vår bästa sådd,
och den ovännen var ingen främling, han talade
vårt språk, var hemma i vårt hem ... ve, ve öfver
honom!
Vid Tavastehus rullade täckelset upp öfver
första handlingen i detta blodiga, detta nesliga och
likväl så ärofulla drama.
Det var den 29 februari på eftermiddagen, en
kall och bister vinterdag. En del af svenska hären
var samlad kring Tavastehus, där högqvarteret var
och tjenstförrättande generalbefälhafvaren, Carl
Na-thanael af Klerker. Man afbidade Adlercreutz med
otålighet. Denne befann sig dagen förut vid
Kan-gantaka och Okerois, man visste redan att tala om
striden där och om major v. Essen, som blifvit
fången; de Adlercreutzka bataljonerna borde därför
snart blifva synliga.
Vid ett rankigt bord i ett rum, där
förfrisknin-gar serverades, sutto tvenne Björneborgare. Den
ene var en gammal man, tyst och fåordig, den
andre tycktes knappt hafva fyllt sina fem och tjugu.
De samtalade just om de första striderna med
rys-sarne vid Elimä, Muttom och Käkelä, hvarom
ryktet redan spridt sig till Tavastehus. Men det var
egentligen den yngre, som talade; gråskägget lät
endast då och då genom ett enstafvigt ord eller en
knapphändig fråga förstå, att han hörde på och
följde med talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
