Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
>Då är det ingen tid att förlora. Han har
stämt ryttare efter sig. Dem måste vi taga om
hand.»
Och de båda männen gingo hastigt nedåt sjön,
där de snart försvunno bland snödrifvorna.
Djupt in i vilda skogen omkring en mil norr
om Helsingfors låg en liten undangömd torpstuga,
som lydde under Svidjeby gamla herregård.
Stugan beboddes af en gammal gumma, som
vid denna tid var närmare hundra år, men
tillräckligt stark att kunna sköta om de få behof hon hade.
Man möter någon gång sådana där oförstörbara
naturer, som lifvets stormar väl beröra, men utan
att skada, utan att bryta. Det silfverhvita håret och
den skrumpna kinden tala väl om, att stofthyddan
lutar till fall, men den lugna, fridsamma, förnöjda
anden tittar fram ur de vänliga ögonen och låter
framskymta en flik af det oförgängliga.
Infattningen är sliten och utnött, men ädelstenen
återspeglar ännu himlens ljus.
Där brann eld på härden. Gamla Lena satt
där framför och vid hennes sida en ung flicka, skön
som våren, men blek om kind och med en fuktig
glans i de drömmande ögonen.
»Jo jo», fortsatte gumman sitt tal och knäppte
ihop händerna öfver en gammal utnött psalmbok,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
