Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på hvars första perm syntes en mörk fläck liksom
af blod, »Herren skickar så underligt, och
outran-sakliga äro hans vägar. Ser du, Rora, dotter min
Kerstin var en fager ros, hon liksom du, men
fagerleken båtade henne icke. Hon tjente hos
majorens här på Svidjeby, och jag trodde, att allt var
godt och väl, då hon en dag kom instörtande till
mig hit i stugan blek som ett lik. Hon hade
blif-vit bortkörd ur tjensten. Majoren var sträng och
obeveklig som klippan; man kunde förr slå honom
sönder och samman, än att han tog tillbaka ett
sagdt ord, mycket mindre gick ifrån hvad han
ansåg för rätt. Nu tyckte sonen, unge herr Peter,
om Kerstin; det var en gosse det, skall hon veta,
mamsell, vacker som en dag och hjärta i kroppen,
och han var gamle herms stolthet och hennes nåds
med. Jag hade strängeligen sagt till Kerstin, att
det ej fick blifva något af den där historien, och
hon hade sagt mig huru det var. Hon tyckte väl
om unge herr Peter, men det fann hon granneliga,
att de ej passade för hvarandra, så flickan fruktade
jag ej för.»
Gumman tystnade, och hennes ögon hvilade på
glöden i den snart utbrunna brasan. Det var
alldeles mörkt i rummet och man kunde knappt
urskilja mer än ansiktena, det gamla och det unga.
»Morskans son», fortsatte den hundraåriga, mera
liksom för sig själf, än för att fullända berättelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
