Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för sin åhörarinna, för hvilken dock intet ord gick
förloradt, »Morskans pojke, jag tyckte aldrig
riktigt om honom, fast han såg rask och duktig ut,
han tjente då hos majoren och hade pratat en hop
för Kerstin, så hon var galen i honom, och så kom
olyckan. Kerstin blef körd ur tjensten, och hon
kom sättandes till mig här i skogstorpet; hvart skulle
hon ta vägen, stackarn? Betjentpojken han hette
Wollgang, för Morsken skulle vara af bättre
ex-traktion, fast han tjente för simpel ryttare, han
ställde till olyckan, men han gick qvar, han, och
herr Peter ... ja, jag glömmer aldrig, när han kom
hit, det var om qvällen, samma dag, som Kerstin
blef körd ur tjensten.
’Huru kunde du säga så, Kerstin’, sade han,
’jag har hållit dig så kär; huru kunde du så bedraga
mig, bedraga min far?’ och han var hvitare än det
hvitaste lärft i ansiktet. Flickan grät, så jag trodde
hon skulle dö på fläcken, och hon kröp fram till
unge herms fötter och bad honom förlåta sig, och
om det kunde hjälpa, ville hon säga sanningen.
»Se, det förhöll sig så, att majoren hade
anställt förhör, och då hade Kerstin sagt, att det var
herr Peter, som vållat olyckan, för det hade
Wollgang intalat henne, och majoren hade förbannat sin
son och förvisat honom ifrån Svidjeby gård. Och
hon gick tillbaka till gården, men majoren hade
fått slag om natten och dog dagen därefter. Unge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
