Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
elden, och lågan åter flammade upp, såg hon tårar
fukta flickans marmorhvita kind.
»Stackars barn», sade hon och strök med
handen öfver flickans hufvud, »trycker sorgen också
dig redan i unga åren!»
Flickan skakade på hufvudet och hennes
anletsdrag antogo ett uttryck af beslutsamhet.
»Och er dotter, huru gick det med henne?»
frågade hon, vare sig nu att hon ville undvika det
smärtsamma ämne, som framkallat hennes tårar,
eller att hon ville hafva reda på denna historia i
grund.
»Min dotter tog herr Peter till Stockholm, för
att hon icke skulle lida af hånet och grinet här i
socknen, och sedan han farit från Sverige kom hon
längre inåt landet till ett järnbruk; det var en
inspektor Stenvall, som skref efter henne, ja, ja, det
där kan ni få reda på, när Erik kommer . . .»
»Erik, Erik . . .»
Flickan bröt ut i den häftigaste gråt. Men
plötsligt upphörde tårarne att rinna, och det där
draget af beslutsamhet blef ännu tydligare.
»Mor Lena», sade hon, »er dotters son är min
bror; betjentgossen, Morskans son, som är Eriks
far, är också min; nu vet ni, hvarför äfven jag må
sörja.»
Steg hördes nu utanför, och en hand tog i
dörren. Men hvarken den gamla eller flickan tyck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
