Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tes märka det. De voro båda för mycket upptagna
af sina tankar.
Dörren öppnades, och en man steg in. Det
var en hög gestalt med skarpa anletsdrag, fast de
numera voro förmildrade af lugnet, som log ur de
stora ögonen och bredde liksom en aftonrodnad
öfver det hela, medan mjuka, silfverhvita lockar
skuggade den höga pannan.
Flickan såg upp, när hon hörde dörren
stängas, och med ett rop af glädje låg hon vid den
inträdandes bröst.
»Se så, min flicka», sade han och klappade
henne sakta på axeln, »jag hoppas att allt skall gå
bra, men ingen tid är att förlora. Vi måste bryta
upp genast, vägen är lång, och ännu längre måste
vi göra den. Jag vet, att grefve Peyran är i
staden, och min och din vän, kaptenen, har tagit reda
på, att han väntar din far till staden i dag.»
»Wollgang?» frågade gumman och knäppte ihop
händerna, medan en sky af oro omlade sig under
de milda ögonen.
»Ja, Wollgang», svarade silfverhåringen, »Gud
förlåte honom, jag kan det knappt. För din skull,
min flicka, och för din moders, talade jag med din
far, jag trodde, att tiden skulle mjukat upp hans sinne,
och jag bjöd honom min hand till försoning. Han
sköt mig med hån tillbaka. . . . Men var lugn, mitt
barn, tänk på din arma mor; för hennes skull måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
