Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tilldrogo sig denna qväll och natt. Det var natten
mellan den 29 februari och den 1 mars 1808, samma
natt, som general Klercker satt vid sitt arbetsbord
på Tavastehus med Finlands karta framför sig och
Finlands räddning genom en strid på lif och död
i sitt hufvud, samma natt, som hans excellens grefve
Klingspor anlände till svenska hären.
Det var med en egen beklämning i hjärtat,
som Carl Hindersson hade lämnat Stockholm. Till
en början fylldes hans själ af förhoppningar, såsom
det brukar ske med ynglingen, helst när hans
kärlek är med i spelet. Hans framtid log emot honom
som en högblå himmel, hvars stjärnor icke kunnat
vara flera än hans förhoppningar, och gubben
Stenvalls varningar och betänkligheter, och bilden af
»stackars Marianna», hennes lidande, sorgsna anlete
med spår af hemliga tårar och den förstulna sucken,
som han hörde, då han frågade om Aurora — allt
det där föll till marken såsom en skugga, en dimma,
hvilken betäckte jordens blommor under natten,
medan himlen spände sin blå duk däröfver, skönare
än någonsin. När solen skulle rinna upp, då skulle
nog skuggorna och dimmorna försvinna och allt
åter le i sommarens skönaste fägring. Mod bara!
Men ju längre han aflägsnade sig från Stockholm,
desto mer började den blå himlen förblekna och
stjärnorna falla därifrån, och skuggorna, oron,
misströstan, fruktan blefvo allt större.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
