Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I denna sinnesstämning kom han till generalen
friherre Göran Magnus Sprengtporten.
Han blef af denne vänligt emottagen, men den
gamle generalens mörka, nästan skygga blick gjorde
ett obehagligt intryck på honom. Den brann icke,
den brände, när den träffade Carl Hindersson. Till
en början fick han sysselsätta sig med en
handsekreterares vanliga göromål, och generalen, som
naturligtvis var vederbörligen underrättad om allt
hvad som rörde den unge mannen, gick tillväga
med ytterlig försiktighet. Men denna försiktighet
var också nödvändig, ty den unge handsekreteraren
var vaksam, och så ung han var, följde han med
skarp blick hvarje den finaste skiftning i sin herres
ansikte. Och antingen den gamle ränksmidarens
person började förlora sin forna kraft och mer eller
mindre förslöas, eller han satte ett större förtroende,
än han hade bort och försiktigheten bjöd, till en
man, som var honom tillskickad af en bepröfvad
handtlangare, nog af, generalen lät snart nog sin
handsekreterare få tillfälle att kasta en blick bakom
det för alla synliga af hans planer.
Friherre Göran Magnus Sprengtporten var en
man, på hvilken naturen slösat sina rikaste håfvor.
Klok, beräknande, förslagen, driftig, och när så
fordrades äfven djärf, samt helt och hållet likgiltig i
afseende på de medel han använde för vinnandet
af sina planer, var han ytterst farlig för den, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
