Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp, min bäste vän; er vill jag intet ondt... ah,
jag tror ni är sårad, det var illa . . .»
Herr Kalm hade verkligen slagit hufvudet mot
en sten och blödde betydligt. Såret var dock
ingalunda farligt, men förmodligen var det i
närvarande ögonblick förenadt med verkliga fördelar att
låtsa sig vara ganska farligt sårad. Herr Kalm
blundade och tycktes nära att förlora medvetandet.
Carl tog honom som ett barn och lyfte honom
i släden, spände ur sin dödsskjutna häst och gick in
bland buskarne på andra sidan vägen, där han
förmodade sig finna den af sin vän begagnade hästen.
Han bedrog sig icke heller härutinnan, djuret stod
bundet vid ett- träd. Carl spände denna häst för
släden, sedan han lagt sadeln bredvid sin afdomnade
vän, och så bar det af till farkumäki.
Här i en stuga begärde Carl nattqvarter och
lyckades erhålla det. Herr Kalm tycktes komma
sig, tackade på det vänligaste sin ädle vän, men
bad honom icke lämna sig.
»Ack, om ett par timmar», suckade han,
»känner jag mig kunna färdas framåt. Tro mig, min
vän, jag utför endast en annans befallningar, och
nu, då jag misslyckats, vågar jag mig ej tillbaka,
nu är jag er med hull och hår ...»
»Och Finlands frihet. . .?» frågade Carl, och
det lät nästan ironiskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
