Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herr Kalm vinkade blott med handen och
tillslöt åter ögonen, som om han velat somna.
Carl såg med ett eget leende på honom, men
satte sig, han också, eller lade sig till hälften på
en långbänk. Han ville icke somna, han vågade
det icke, men han var trött, han var alldeles
utpinad af all den oro, alla de själsqval, hvaraf han
lidit. Emot sin vilja insomnade äfven han, och en
ljudelig snarkning förkunnade snart, att hans sömn
var djup. Då tycktes herr Kalm med ens få lif.
Han reste sakta på hufvudet och lyddes och såg
sig omkring. Därpå trefvade han inom rocken och
framtog därifrån något, hvilket glänste med en lång
strimma i månskenet, som stal sig in genom det
låga fönstret. Sakta och smygande, som en ond
tanke, reste han sig därpå från bädden och stod ett
par sekunder därefter vid sin gode väns sida.
Månljuset föll på dennes anlete. Han log ännu
i drömmen. Vännen höjde sin högra hand, och den
där strimman blixtrade i luften ett stycke ifrån Carls
hjärta. Det var som en ormtunga, hvilken brann
för att läska sig i blod.
Herr Kalm förde härunder sakta venstra
handen öfver det ställe, där hjärtat satt, och han kände
därvid något fyrkantigt, liksom ett paket. Plötsligt
försvann ormtungan. Herr Kalm for med handen
öfver pannan, som om en ny idé runnit upp för
honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
